Järfälla kommun har köpt ett konsultavtal vilket enligt villkoren skulle begränsa kommunens möjlighet att dela innehållet med allmänheten. Avtalet gäller en klimatanalys som finansierats med skattemedel och som senare legat till grund för ett politiskt beslutat styrdokument.
I avtalet mellan Järfälla kommun och konsultbolaget Material Economics anges att rapporten och information baserad på den endast är avsedd för internt bruk och inte får delas med tredje part utan konsultbolagets skriftliga godkännande.
Även om offentlighetsprincipen i juridisk mening står över avtalsvillkor, är det djupt problematiskt att en kommun över huvud taget accepterar skrivningar som riskerar att skapa osäkerhet hos tjänstemän om vad som får lämnas ut.
Avtalet avsåg rapporten Ett klimatneutralt Järfälla 2030 och kostade skattebetalarna 605 000 kronor exklusive moms. Upphandlingen skedde genom direktupphandling utan konkurrensutsättning, med motiveringen att det endast fanns en möjlig utförare.
Rapporten beskrivs av upphovsmännen själva som en top-down-analys och ett scenario för hur Järfälla ska nå sina klimat- och miljömål. Analysen har senare aggregerats in i kommunens Klimat- och energiplan.
Trots att rapporten betalats med skattemedel kan Järfällaborna knappast ta del av den.
Onårbara klimatmål
Järfälla kommun baserar sin klimatpolitik på rapporten men vid närmare granskning framstår rapporten dock mer som ett teoretiskt räkneexempel än en genomförbar plan.
En avgörande förutsättning är att bilresandet ska minska kraftigt, i praktiken omkring 30 procent färre körda km till 2030. Bensin eller dieselbilar ses alltså inte som det huvudsakliga problemet utan det är bilen i sig självt, oavsett drivmedel. Det handlar alltså om omfattande beteendeförändringar där Järfälla kommun genom planmonopolet ska tvinga fram färre vardagsresor, mer cykel- och gångresor.
Rapporten utgår från storstäder såsom Amsterdam som jämförelse för framtida resande, men bortser från grundläggande skillnader i geografi och arbetsmarknad. Järfälla är en förortskommun där bilen i många fall är nödvändig. Att räkna hem stora utsläppsminskningar med sådana jämförelser är grovt missvisande.
När det gäller elektrifiering av arbetsmaskiner är glappet mellan målbild och verklighet särskilt tydligt. Kommunens samhällsbyggnadsförvaltning uppger att målet om hundra procent elektrifierade arbetsmaskiner bedöms som omöjligt att nå till 2030.
Denna bedömning ligger i linje med slutsatserna i Trafikverkets omvärldsanalys av elektrifiering av arbetsmaskiner, som konstaterar att majoriteten av entreprenadmaskiner fortfarande är dieseldrivna, att utbudet av eldrivna alternativ är begränsat och att elektrifiering av tyngre maskiner befinner sig i ett tidigt skede med betydande tekniska och infrastrukturella hinder.
Trafikverkets omvärldsanalys visar att elektrifiering av arbetsmaskiner, särskilt tyngre entreprenadmaskiner, fortfarande befinner sig i ett tidigt skede med begränsat marknadsutbud och stora tekniska och infrastrukturella hinder.
Redaktionens kommentarer
Rapporten bygger på en kedja av antaganden om beteende, teknik och styrmedel som kommunen saknar rådighet över. En trovärdig klimatpolitik måste utgå från vad kommunen faktiskt har rätt att besluta om. Annars riskerar ambitionerna förbli en pappersprodukt som bara kostat skattebetalarna massa pengar helt i onödan.