Föreställ dig att du är en allsmäktig ledare. Du har absolut makt.
Okej, kanske inte fullt så dramatiskt, men säg att du styr både regionen och kommunen. Det är nära nog.
Tänk dig då att dina invånare behöver sjukhusvård.
Man skulle kunna tro att det vore enkelt att bygga ett sjukhus. Inga nej-sägare, inga hinder, inga som sätter käppar i hjulen.
Ändå har socialdemokraterna, trots makten i både region och kommun, misslyckats med att leverera ett nytt sjukhus till Järfällaborna. Orsakerna kan vara många, men i grunden handlar det nästan alltid om ekonomi.
I en ekonomiskt misskött kommun och en minst lika illa skött region klarar man inte ens av att bygga grundläggande infrastruktur som ett sjukhus. Man blir sen med tunnelbanan (som skulle öppnat 2025), man får inte ekonomin i balans, man drabbas av ambulansbrist och personalproblem, och vårdköerna fortsätter att växa.
Det socialdemokratiska regionstyret, tillsammans med C och MP och med stöd av V, förmår helt enkelt inte leverera de bastjänster som invånarna har rätt att kräva vilket inkluderar ett fungerande sjukhus.
Varför? Svaret är egentligen ganska enkelt. Kärnverksamheten prioriteras inte. Ansvar delegeras inte tillräckligt långt ut i organisationen. Och personalen behandlas inte på ett sätt som gör att verksamheten fungerar.
Istället ägnar man sig åt symbolpolitik och kostnadsdrivande sidoprojekt. Det handlar om klimatkrav som driver upp priser, ISO-certifieringar, växande administrativa överbyggnader, sådant som i praktiken inte ger någon nytta alls för den som är sjuk eller behöver ta sig till jobbet.
Man blir frestad att ropa “¡AFUERA!” när ännu en miljöplan eller en ny certifiering presenteras, ofta pådriven av konsulter som vet exakt hur man säljer in sådant till politiker. Den typen av projekt hör inte hemma i en pressad offentlig verksamhet. De kostar pengar och ger ingen konkret nytta.
Den enda rimliga frågan borde vara: Vad ger just denna åtgärd för nytta för skattebetalarna?
Nyttan ska vara mätbar. Den ska vara märkbar.
Det ska gå att fråga Agda, 90 år:
“Blev din höftoperation bättre av det här nya värdegrunds- och mångfaldsarbetet?”
“Jaha… du förstod inte ens vad läkaren sa.”Ridå