Män och kvinnor är inte likadana. På gruppnivå finns skillnader i intressen, beteenden, risktagande och livsval, även om variationen inom båda könen naturligtvis är stor. Vi tänker inte alltid likadant, vi söker inte alltid samma mål och vi har ofta olika förväntningar på våra liv.
Under de senaste decennierna har jämställdhet och ökad medvetenhet bidragit till att kvinnor numera innehar höga positioner inom samhällets alla delar. Det är i grunden en positiv utveckling. Samtidigt har män på flera områden hamnat i stark minoritet där de tidigare var i majoritet. Jämställdhetsmyndigheten är ett tydligt exempel på en organisation som själv har en mycket ojämn könsfördelning. Samtliga regeringsdepartement har en kvinnlig majoritet, inklusive justitie- och försvarsdepartementet.
I kölvattnet av jämställdhetssträvandena har samhället förändrats. Frågan är om våra pojkar och unga män delvis har kommit i kläm. Vi har ägnat mycket tid åt att diskutera hur flickor ska få större möjligheter, vilket har varit både nödvändigt och riktigt. Men vi har varit betydligt sämre på att fråga vad pojkar behöver för att växa upp till trygga, ansvarstagande och användbara män.
Vad är det egentligen som formar en man? Och vad söker män efter i samhället?
Frågan bör ställas till kvinnorna först: Vad är det för man ni vill leva med?
Vissa egenskaper återkommer. Många söker en man som är trygg, pålitlig och beskyddande. En man som kan lösa problem, behålla lugnet när någonting går sönder och ta ansvar när livet blir svårt. Han ska vara mentalt mogen, stå stadigt i sina värderingar och finnas kvar när andra börjar vackla.
Sådana egenskaper uppstår inte av sig själva.
Pojkar och unga män behöver också miljöer där de får pröva sina förmågor, misslyckas, göra om och lära sig ta ansvar för konsekvenserna av sina egna beslut
Vi män vet att det krävs träning för att nå dit. Det räcker inte med goda manliga förebilder, även om de är viktiga. Pojkar och unga män behöver också miljöer där de får pröva sina förmågor, misslyckas, göra om och lära sig ta ansvar för konsekvenserna av sina egna beslut. De behöver få känna rädsla och ändå våga fortsätta. De behöver upptäcka att kroppen håller, att händerna kan skapa någonting och att de faktiskt klarar mer än de själva trodde.
Jag hade en vän för många år sedan. Han hette Gabor Varga, och vi träffades på flygklubben i Tullinge där vi båda hade flygplan. Han var akrobat- och raceflygare. Han levde nära gränsen och flög ständigt med livet som insats. Det var inget som hade råkat hända honom. Det var ett medvetet beslut och en livsstil han själv hade valt.
År 2006 omkom han under en tävling i Spanien. Är man extremsportare, som han var, känner man till riskerna. Det gör inte förlusten mindre, och det gör inte sorgen lättare. Men Gabbe levde ett liv där han fick använda hela sin förmåga. Han visste vem han var, vad han kunde och vad han var beredd att riskera.
Alla män bör naturligtvis inte leva som han gjorde. Men någonting i hans sätt att leva säger ändå något om ett behov som finns hos många män: behovet av att prövas, bemästra någonting svårt och få känna att livet står på spel ibland.
Många män tillåts i dag inte och kan inte längre utforska sina gränser, inte ens under ordnade former. Sverige har successivt vadderats till ett kuddrum. Till slut riskerar skyddet att bli så heltäckande att det blir svårt att alls pröva sina vingar.
Sverige har blivit ett kuddrum. Foto: Kollektivhusföreningen Södra Station
Både F18 Tullinge och F8 Barkarby är sedan länge stängda. Där prövas inga vingar längre. Crossbanan och skjutbanorna som tidigare fanns i Järfälla är också nedlagda. Utrymmen där män tidigare flög, sköt, körde, byggde, reparerade och lärde sig behärska maskiner har försvunnit ett efter ett.
Män som rejsar på allmän väg ska bör naturligtvis beivras. Men också här finns en bakomliggande fråga som sällan ställs: Var finns de lagliga platser där samma manliga drivkrafter kan få ett konstruktivt utlopp?
I de enskilda fallen kan besluten besluten om nedläggning vara rimliga. Ett flygfält bullrar. En motorbana tar mark i anspråk. En skjutbana innebär höga ljud. Ett garage kan ersättas med bostäder som ger kommunen större intäkter.
Men på det stora planet förloras ett sammanhang som är större än de enskilda delarna.
Den övergripande trenden är nämligen att verksamheter som traditionellt har lockat många män allt oftare betraktas som suspekta, farliga, miljövidriga eller störande. I takt med att samhället blivit mer riskmedvetet och feminiserat har trygghet ofta fått företräde framför frihet, experimenterande och tolerans för misslyckanden. Det är på många sätt en framgång. Färre skadas och färre dör, men det blir också färre män.
Var ska pojken få krypa genom leran, samarbeta med andra och känna pulsen stiga utan att han betraktas som ett problem?
Var ska han starta sitt företag när garagen försvinner och varje kvadratmeter är planerad, reglerad och prissatt? Flera välkända företag har vuxit fram ur enkla garage och verkstäder. Var ska man spela airsoft när kommunen gör om airsoftparken till naturreservat? Var ska pojken få krypa genom leran, samarbeta med andra och känna pulsen stiga utan att han betraktas som ett problem?
Tar man bort de konstruktiva uttrycken försvinner inte drivkrafterna.
Till slut återstår stillasittandet och dataspelen och naturligtvis klagomålen på att männen bara sitter och spelar just dataspel. Men dataspelen erbjuder åtminstone någonting som samhället allt mer sällan erbjuder dem: tydliga mål, prövningar, rangordning, kamratskap, motstånd och möjligheten att bli bättre genom egen ansträngning. Därför kan man argumentera för att pojkar alltid varit pojkar, men att världen omkring dem inte längre tillhandahåller utrymmen som kan få dem att bli män.
När de goda sammanhangen försvinner står de destruktiva sammanhangen redo att ta dess plats.
Författaren Lars Wilderäng har rapporterat om hur unga män är lätta offer och lockas till farofyllda uppdrag åt främmande makt. I andra medier rapporteras om män som dras till så kallade aktivklubbar, där hård fysisk träning, grupptillhörighet och våld upphöjs till ideal. Kriminella nätverk erbjuder på samma sätt pengar, status, lojalitet och en känsla av betydelse och broderskap.
Utvecklingen borde inte förvåna någon. Den som aldrig har fått känna sig behövd är lätt att rekrytera av den som säger: Vi behöver just dig
Vi har byggt bort många av de miljöer där pojkar en gång lärde sig att bli män. Sedan förvånas vi när de söker spänning, mening och gemenskap i destruktiva miljöer.
Varför är vi förvånade?
Gabor Varga levde ständigt nära döden.