Norrvatten planerar en omfattande utbyggnad av Görvälnverket, anläggningen som förser stora delar av norra Storstockholm med dricksvatten. Projektet är nödvändigt för att möta framtida behov, men kommer också att innebära betydande kostnader för kommunen.
För Järfällas del uppgår borgensåtagandet till 811 miljoner kronor och låneramen för hela satsningen uppgår till 9,85 miljarder kronor år 2040.
När investeringen är fullt utbyggd väntas kostnaden för en typfamilj med fyra personer öka med omkring 216 kronor i månaden. De första större höjningarna av VA-taxan väntas komma redan omkring 2030.
Fram till dess att utbyggnaden är klar bedöms risken för bevattningsförbud öka de kommande tio åren på grund av ökad användning.
Lagen stoppar buffert för framtiden
En viktig förklaring till de stora lånebehoven är hur lagstiftningen kring VA-verksamhet är utformad. Vattentaxan styrs av den så kallade självkostnadsprincipen, vilket innebär att kommunala vattenbolag inte får ta ut större överskott än vad verksamheten kostar.
Det gör att det inte går att bygga upp större ekonomiska reserver för framtida underhåll och investeringar. När gamla ledningar, verk och system behöver bytas ut måste alltså stora summor lånas upp på kort tid. Hade man exempelvis fått fondera en del av intäkterna för framtida investeringar hade inte bara lånebehoven varit mycket mindre men även totalkostnaden varit mindre.
PFAS i Mälaren fortsatt fråga
En annan utmaning för vattenreningsverket är förekomsten av PFAS i Mälaren. Delar av utsläppen av PFAS kan hänvisas till försvarets verksamhet där brandskum innehållande PFAS användes vid släckningsövningar. Ingenjörer hos vattenverket har dock utvecklat en mycket prisvärd metod att redan nu avskilja PFAS från dricksvattnet, något som gör att verkets vatten fortsatt anses hålla värdsklass.
Stora läckage i vattensystemen
Det är inte bara bevattning, tvättar och långa duschar som förbrukar vatten. Så mycket som 50% av den totala renade vattenkapaciteten i svenska reningsverk misstänks läcka ut i marken på grund av otäta rör och ledningar. Det handlar inte om några katastrofala läckage på ett enskilt ställe, utan 10 000-tals små mikroläckor som gemensamt bidrar till kraftigt ökad belastning på reningsverken runtom i landet.
För Görvälnverkets räkning misstänks läckaget överstiga minst 30% av den renade kapaciteten. Att lokalisera, åtgärda och återställa läckande rör i kommunen är dock en mycket dyrbar affär, som det i dagsläget inte finns medel för att åtgärda. Tack vare digitala vattenmätare kan dock läckage inne på fastigheter efter mätarna upptäckas enklare än förr, något som avlastar verken. På stamledningarna mäts dock inte förbrukningen med mätare vilket gör felsökning betydligt svårare.