En av de största möjliggörarna för mänskligheten under 1900-talet har varit förmånen att kunna förflytta sig effektivt mellan olika platser. Fartyg, flygplan, tåg och kanske mest av allt bilar har gjort att människors vardag har blivit enormt mycket lättare. Betänk en tid där människor var förpassade till häst och vagn, då var sannerligen inte vardagen särskilt enkel för att bedriva handel, träffa kära i en annan stad eller åka på semester. Bilen har genererat ett fantastiskt välstånd som gjort att vår vardag blir lättare, vår ekonomi starkare och tjänster som brandkår, polis och ambulans kan hjälpa människor i nöd.
Att jämföra samhällen där bilen är fundamental med länder där tillgången till bil saknas visar vilken enorm skillnad i välstånd som följer med möjligheten till transport. Trots detta har ett förakt växt fram mot bilen, ett förakt som är så pass omfattande att rena falsarier sprids och en politik som är välståndsfientlig har fått bli norm i vårt samhälle. Med argumentation för ökad säkerhet har man sänkt hastigheten på genomfartsleder, med hänsyn till miljö har man byggt farthinder och för någon allmän värnande om klimatet har man byggt cykelbanor som lyser med sin bristande användning (utanför stockholms stadskärna förstås, där konkurrensen är stor om all markyta).
Det är tragiskt att utrymme för argumentation emot dessa “sanningar” har fått utrymme i diskussionen, för det mesta av åtgärderna som genomförs är om inte direkt kontraproduktiva så ger de synnerligen skadliga sidoeffekter som sällan talas om.
Låt oss börja med säkerheten, den i särklass vanligaste fordonsolyckan i Stockholm är cykelolyckor. Trots detta görs föga för att sänka hastigheter för cyklar eller farthinder konstrueras. Samtidigt är säkerhetseffekterna av sänkt hastighet för bil i regionen närmast obefintliga.
Vad gäller farthinder så noteras att en av de största källorna till luftföroreningar är partiklar från bromsar som uppstår i samband med inbromsningar. Ironiskt nog är batteribilar tyngre än fossilbilar och det diskuteras huruvida de faktiskt bidrar med mer luftföroreningar än fossilbilar som en konsekvens av mer partiklar från bromsar på grund av deras höga vikt (samt däckslitage). Dvs, det vore bättre för miljö, plånbok och hälsa att inte artificiellt skapa acceleration/bromsande.
Vad gäller cykelbanor är det såklart behjärtansvärt att folk cyklar, men det har ofta skett på bekostnad av vägbanor som är eftertaktade. Dessutom visar forskningar att cykeln främst konkurrerar med kollektivtrafik eftersom de sällan är ett alternativ för bilister som har sina behov.
Så vad är då sidoeffekterna som sällan talas om? Kostnaderna för samhället på grund av längre tid i fordon, mer köer och lägre effektivitet innebär miljarder i samhällskostnader. Pengar som kunde använts till bättre cancervård, mer pengar till skolan eller lägre skatter. Det finns ju ett skäl till varför man bygger vägar till en första början, där syftet är att effektivisera möjligheten till transport. Man kan därför ställa sig frågande till varför man å ena sidan vill beskatta medborgarna för att pengar behövs, samtidigt som man anstränger sig det yttersta för att medvetet försvåra, ineffektivisera och göra livet sämre för så många människor som är i behov av bilen.
Källor: https://miljobarometern.stockholm.se/trafik/trafikolyckor/trafikolyckor-per-olyckstyp/
Fredrik Clementz – Uppvuxen i Järfälla, samhällsdebattör ansluten till Medborgerlig Samling och engagerad i infrastruktur, energi och ekonomifrågor.