Svenskt jordbruk spelar en avgörande roll för både livsmedelsförsörjningen och totalförsvaret. I debatten om ekologisk mat lyfts ofta miljöargument, men betydligt mer sällan konsekvenserna för Sveriges förmåga att producera mat vid en kris eller hur det påverkar kommunens ekonomi.
Ekologisk odling ger i regel lägre skördar än konventionell odling. Det innebär att mer mark krävs för att producera samma mängd livsmedel, vilket i förlängningen minskar Sveriges självförsörjningsgrad.
När kommuner som Järfälla driver upp efterfrågan på ekologiska livsmedel genom kommunala särkrav riskerar det att tränga undan konventionellt producerad svensk mat. Det gäller livsmedel som är både klimatsmarta, säkra och effektiva att producera, men som inte uppfyller de formella kraven för att kallas ekologisk.
Ett talande exempel är avokado. En ekologiskt certifierad avokado som transporterats tusentals kilometer från länder med helt andra växtskyddsregler och ofta hög vattenförbrukning räknas som en framgång i eko-statistiken. Samtidigt kan svenskproducerade råvaror med kortare transporter, hög livsmedelssäkerhet och lägre total klimatpåverkan väljas bort om de saknar de formella kraven för “ekologiskt”.
Dyrare upphandling – pressade skolköksbudgetar
När Järfälla kommun ställer långtgående krav på ekologisk mat utan att samtidigt tillföra mer resurser till skolköken pressas därför måltidsbudgeten till hårda prioriteringar. Konsekvensen blir då att mat som eleverna faktiskt tycker ofta behöver väljas bort till förmån för billigare alternativ, såsom baljväxter och vegosubstitut.
Svenskt jordbruk om ekokraven
Enligt lantbrukaren Edward Nordén på Spargodt gård i Svavlöv är kravet på ekologiskt i kommunal upphandling märkligt eftersom det gynnar en relativt liten nisch inom jordbruket på bekostnad av den stora majoriteten av svenska lantbrukare, som bedriver konventionell produktion. Han menar att ekologiskt jordbruk varken är bättre för klimatet eller miljön i någon generell mening, men däremot innebär högre kostnader för kommunerna.
Nordén framhåller också att det vid en kris är den konventionella produktionen som bär upp livsmedelsförsörjningen. Den absoluta majoriteten av livsmedelsproducenter är inte ekologiska, vare sig före, under eller efter en kris, vilket gör ett ensidigt fokus på ekologiskt problematiskt ur beredskapssynpunkt.
För att stärka livsmedelsberedskapen menar Nordén att fokus bör ligga på att förbättra lantbrukens lönsamhet. Svenska jordbruksföretag är idag ekonomiskt sårbara för räntehöjningar, svaga världsmarknadspriser och dåliga skördar. Istället för ökade bidrag bör kostnader, regelkrav och byråkrati minska. Kommuner bör köpa in den mat som produceras i Sverige, utan att gynna billig import eller driva upp kostnaderna genom efterfrågan på dyra premiumprodukter (ekologiskt).
Redaktionens kommentar
Den samlade bilden är tydlig. Järfällas nuvarande inriktning på skolmaten styrs i hög grad av ideologiskt motiverade miljö- och klimatmål som driver kostnader, minskar valfriheten och tränger undan näringsrik och mättande mat som eleverna faktiskt tycker om och äter.
Att erbjuda både kött och vegetariska alternativ, minska andelen ultraprocessad mat och prioritera råvaror som faktiskt äts bör knappast vara en kontroversiell fråga, men ändå finns det en stor politisk oenighet i frågan.
/Redaktionen