Naturen är det mest värdefulla vi har, och samtidigt som vi vill värna om naturen måste vi också använda densamma för att bygga bostäder, vägar och skolor. Denna dualism ger ett ständigt upphov till konflikter mellan dem som vill expandera och dem som vill bevara, en konflikt som stöter åsikter mot varandra vilket är ett måste i ett demokratiskt samhälle.
I frågan om hur naturreservat hanteras är det dock snarare så att detta politiska verktyg används för att sätta stopp för faktiska markbehov och sabotera för sina politiska motståndare än om det äkta värnandet av naturen.
Ett utmärkt exempel är naturreservatet som omgärdar Arlas mejeri i Kallhäll. Där har kommunen bland annat bestämt att en smal korridor söder om mejeritet (Korridoren är exakt 19.8 meter bred) är av så skyddsvärd karaktär att man valt att använda det mest kraftfulla verktyget mot exploatering som man kan – naturreservatsverktyget.
Norr om mejeriet finns ett stort område precis väster om pendeltågsstationen som hänger samman med området runt mejeriet. Det området hade varit perfekt att bygga bostäder på, bland annat genom sin absoluta närhet till pendeln, men även på grund av utsikten mot mälaren. Eftersom kommunen valt att klassa ett berg 44 meter från pendeltågen som naturreservat får ingen bo där. Istället får folk bo längre från pendeln vilket leder till mer trafik och sämre läge helt i onödan.
Det finns fler exempel från verkligheten. Norra Igelbäckens naturreservat inrättades 2018 med syfte att skydda en påstått skyddsvärd natur precis norr om Norrviksvägen med resultatet att 44 hektar av kommunens mark, nära vägar, kommunikation och det fantastiska naturområdet runt säby- och översjön inte får bebyggas av exempelvis småhus vilket det finns ett skriande behov av. Brist på småhus gör att vår skattebas sjunkit de senaste 20 åren, vilket påverkat både skolresultat och kommunens ekonomi. En pikant detalj i sammanhanget var att kommunens tjänsteman Katarina Ekestubbe bevisligen inte hade besökt området för en grundlig inventering i samband med naturreservatets inrättande, för då hade hon upptäckt att ett gäng tiggare inte bara hade slagit läger där, utan även eldat upp en del av träden.
Hästa klack är det senaste i raden av naturreservat som bildats i kommunen. Detta stod klart efter beslut i kommunfullmäktige i början av 2026. Naturreservatet är ett område precis söder om Norrviksvägen och norra igelbäckens naturreservat och har en yta på ca 14 hektar. Området är populärt bland cyklister, airsoftare och folk som vill ströva i naturen. Det har också varit populärt hos tiggare, som vi skrivit om tidigare.
Området är en aning svåråtkomligt men bullerstört på grund av närheten till Norrviksvägen. Området riskerar att bli ännu mer svårtillgängligt nu när det ombildats till naturreservat. Orsaken är att det inte längre går att anlägga parkeringar på södra sidan av norrviksvägen och för barn och rörelsehindrade är det idag i princip omöjligt att ta sig över den hårt trafikerade trafikleden.
En gångbro hade kunnat lösa detta, men eftersom naturreservat inte får bebyggas är en gångbro helt utesluten. Resultatet blir att hästa klack inte kan förädlas till det fina naturområde det har potential att bli, och det går inte att anlägga parkeringar eller grusa upp nya cykel- eller promenadvägar. Det blir med andra ord otillgängligt muséeum. Vill vi verkligen att naturen skall göras otillgänglig för breda folkgrupper?
På tal om otillgänglig, ungdomarna som spelar Airsoft får i framtiden se sig om efter en annan plats att bedriva sin verksamhet, för det är nämligen olagligt att spela airsoft inuti ett naturreservat. Ytterligare en fritidssysselsättning som får ut unga män i friska luften stryps således (fler exempel på ytor som varit populära för främst män men som nu försvunnit är: crossbanan i akalla, flygfältet på barkarby, speedwaybanan i veddesta, skjutbanan i Kallhäll och gokartbanan i Stäket (som räddades i 11e timmen) och nu airsoft-markerna i Hästa klack). Unga mäns fritidssysselsättningar prioriteras ständigt bort i samhällsplaneringen, inte undra på att männen sitter hemma och spelar datorspel istället.
Exemplen med tokiga inrättningar av naturreservat stannar tyvärr inte där. Konflikten mellan paret som bedriver Görvälns slott och Järfälla kommun är välkänd och pågående. I grund och botten handlar det om att man vill utveckla verksamheten i området för att locka fler besökare, så kallad destinationsutveckling, men eftersom området är ett naturreservat är det i princip helt förbjudet att bygga något där. Inga tillfälliga tält, ingen tillbyggnad, inga skärmtak, ingen expansion, ingen långsiktighet.
Görvälns slott är inget muséum och har aldrig varit det. Slottet har förändrats, byggts till och från under hundratals år, men nu är det uppenbarligen slut med det och förutsättningarna för förädling av området är grusade. Naturreservatsverktyget fungerar således som ett hinder mot initiativrikedom.
Det finns andra sätt att skydda områden som man vill bevara. Exempelvis kan man detaljplanera ett område som naturmark “som inte får bebyggas”, men där man fortfarande får göra området tillgängligt för rörelsehindrade, eller där man kan tillåta att exempelvis slottet byggs till med nya flyglar i klassisk stil. Det är att ta ansvar, men det kräver samtidigt politiskt mod som det nuvarande politiska styret bevisligen saknar.