I Järfälla står bilen i centrum för en alltmer infekterad debatt. Frågan är förstås större än bilen i sig utan handlar om vardagslivet för tiotusentals Järfällabor och hur vi planerar framtidens samhälle. Få frågor väcker så starka känslor och så högljudd debatt. Därför ägnar vi denna utgåva av Varning i Järfälla åt bilens roll i Järfälla.
På ena sidan står politiker och tjänstemän som i decennier kämpat mot “urban sprawl” – de oändliga förorterna, villamattorna och grönytorna som breder ut sig runt våra städer. De kallar sig gärna YIMBY (Yes In My Back Yard), i motsats till NIMBY (Not In My Back Yard). Yimby-ideologin handlar om att bygga tätt, högt och kollektivtrafiknära. Man vill förtäta där folk redan bor (något som ofta är mycket impopulärt bland de befintliga boende ) och minska bilberoendet. På pappret låter det logiskt men i verkligheten mycket problematiskt.
Ta Barkarbystaden som exempel. Här förverkligas Yimbydrömmen i full skala: ett tättbebyggt område med pendeltåg, tunnelbana och busstrafik, allt på ett gammalt krigsflygfält. Men massbilismen som skulle undvikas här har istället blivit en realitet. Parkeringsbristen är skriande, trafikkaoset konstant, och Barkarby handelsplats – Sveriges näst största – stryps av sin egna framgångar. Jag har aldrig hört någon påstå att det är ett nöje att åka bil här. Det som skulle bli framtidens hållbara stadsdel är istället ett konstant trafikkaos.
Men kampen mot bilen slutar inte där. Den förs också i våra äldre bostadsområden. Infartsparkeringar blir fulla innan morgonkaffet, gatuparkeringar försvinner, parkeringshus rivs, samtidigt som antalet personbilar ökar. 1970 hade Sverige 0,3 bilar per invånare. Idag är siffran 0,47 – och befolkningen har vuxit med 2 miljoner sedan dess.
I det nya Barkarby centrum ska ett parkeringshus för 200 bilar rivas. Samtidigt planeras 2000 cykelparkeringar. Parkeringstal på 0 eller 0,1 bilar per bostad sätter tonen. Men när nyinflyttade upptäcker att det inte finns plats för deras bil är reaktionen alltid densamma: ”Va, kan jag inte parkera bilen? Varför då?” Familjeliv, träning, storhandling, fritidshus – allt faller samman utan bil. Då börjar fordon läcka ut till intilliggande områden, vilket i sin tur skapar nya problem i helt andra områden. Städning, snöröjning och blåljusinsatser försvåras. Ett domino av oönskade konsekvenser.
För det är också så att ju fler parkeringsplatser som finns, desto fler bilar skaffar folk. Och om parkeringen dessutom är gratis på gatan, då väljer man förstås den framför bostadsrättsföreningens avgiftsbelagda platser. Plötsligt har både mamma, pappa och vuxna sonen varsin bil – och finns det utrymme kvar, varför inte ställa upp jaktbilen och husbilen också? De körs ju ändå bara ett par gånger om året.
Allmän platsmark förvandlas till en privat saluhall för fordon. Och enligt rutinerade parkeringsvakter är det inte ovanligt med familjer som utnyttjar oreglerade gator som saluhallar för begagnade bilar, mitt i våra bostadsområden.
Man kan förstå varför politiker och tjänstemän ogillar massbilism. Färre parkeringsplatser är billigare. Färre bilar innebär färre olyckor. Fler invånare på samma yta ger högre exploateringsintäkter. Det går även att skönja en cynisk kalkyl: personer utan bil har sämre möjligheter att ta jobb utanför kommunen och kan därför ställa lägre lönekrav. Men det är en kortsiktig vinst med långsiktiga kostnader.
När man bara attraherar låginkomsttagare sjunker den genomsnittliga skattebasen. Och när hushåll med förbättrad ekonomi väl har råd med bil – ja, då flyttar de till rikare områden. Men var det inte segregation vi skulle motverka? Hur motverkar man segregation genom att medvetet designa ett samhälle som driver höginkomsstagare bort från de mer socioekonmiskt svagare områdena? Det förblir en gåta för mig.
Det är inte fel att vilja minska bilberoendet – tvärtom. Men man kan inte tvinga människor ur bilen utan att erbjuda fungerande alternativ. Först när tåget går i tid, tunnelbanan känns trygg och cykelbanorna är breda och säkra – först då väljer folk bort bilen av egen fri vilja.
Men vad bygger Järfälla? Bostäder på industritomter. Och jobben? De finns i grannkommunen.
Ridå.