Risken att dö som motorcyklist i trafiken är mer än 20 gånger så stor som för en vanlig bilist. Motorcyklister är bland de mest utsatta trafikanterna på våra vägar. De är svårare att se och har sämre skydd för olyckor. Samtidigt är också motorcyklister mycket yteffektiva och minskar belastningen på vägar relativt stora bilar. Så varför motarbetas de?
Ett stort problem historiskt för motorcyklister har varit att de riskerar att bli påkörda bakifrån i samband med köbildning. Detta är väl känt för Polis och andra grupper som verkar på våra vägar. Därför prövades det 1981, på Skanstullsbron, att låta motorcyklister använda bussfilen för att minska olycksrisken. En stor framgång för trafiksäkerheten och både vägverket och många kommuner tog till sig kunskapen för att möjliggöra detta som standard. Sverige blev ett föregångsland och många andra länder anammade vår hållning till motorcyklister.
Trots framgången och trots att polisen (historiskt) ställer sig positiva till denna säkerhetsåtgärd har under de senaste 20 åren både kommuner och Trafikverket valt att successivt hämma denna säkerhetsåtgärd och förbjuda MC i bussfil. Järfälla är inget undantag. Man hänvisar till bristande långtidsstudier att det faktiskt förbättrar säkerheten. Samtidigt vet man att motorcyklister är extremt utsatta och att motorcyklister marginellt hämmar bussarnas framkomlighet. Trots detta väljer man att inta en framkomlighetshämmande inställning allt oftare.
Ironiskt nog är säkerhet ett stående argument för allehanda trafikåtgärder, men när valet står mellan möjlig säkerhetsförbättring eller att försvåra framkomlighet så vinner ofta försvårad framkomlighet, trots att det saknas förlorare på att erbjuda motorcyklister framfart i bussfil.
Järfälla – låt motorcyklisterna köra i bussfilen igen. Det räddar liv.
Fredrik Clementz