Hösten 2015 kallades det den största prövningen för Sverige i modern tid. Över 160 000 människor sökte asyl här, fler än något annat EU-land per capita. Politiker talade om barn på flykt, men barnläkare och skolhälsan mötte i praktiken vuxna män i 20 till 25-årsåldern som registrerades som minderåriga. HVB-hem, avsedda för utsatta barn, fylldes i stället av personer som inte var barn. Elevhälsan blev en fars, där personal tvingades ge barnvacciner till vuxna och skolorna ställdes inför absurda frågor: i vilken årskurs ska man placera en tolvåring med skäggväxt?
Det var en tid då känslor styrde mer än fakta. Och det är där problemet börjar.
Moderaterna öppnade dörren till kaoset
Moderatledaren Fredrik Reinfeldt bär ett särskilt ansvar. Hans tal 2014 om att vi skulle ”öppna våra hjärtan” blev inte bara en politisk markering utan en signal till hela världen att Sverige var öppet och redo att bära en börda som inget land dittills klarat av. Med ett enda tal satte han Sverige på en kurs där känslor ersatte förnuft och ansvar. Han lämnade efter sig ett land utan beredskap, men med en moraliserande retorik som tystade alla som försökte varna för problemen.
De som redan då pekade på massinvandringens konsekvenser i segregerade bostadsområden, växande kriminalitet och en urholkad välfärd stämplades som främlingsfientliga. Istället för att ta hoten på allvar valde man att blunda. Tio år senare ser vi facit i hela landet.
När migrantkrisen kom insåg många vad som händer när känslor ersätter sunt förnuft. Sverige förlorade kontrollen, kommunerna gick på knäna och samhällskontraktet började rämna. Jag gick då med i Medborgerlig Samling, ett parti som vågade sätta ord på problemen och kalla en spade för en spade.
Valet 2022: väljarnas signaler
När svenska folket gick till valurnorna 2022 blev resultatet extremt jämnt. Migrationsfrågan var avgörande för många väljare. Det nya regeringsunderlaget gick till val på löften om stramare politik, färre uppehållstillstånd och ett stopp för den ansvarslösa invandring som underminerat hela samhällsbygget. Många röstade i tron att en verklig kursändring var på väg.
Tidöregeringens facit: hundratusentals nya uppehållstillstånd
Under Tidöregeringen har Sverige fortsatt att bevilja hundratusentals nya uppehållstillstånd. År 2023 fick drygt 102 000 personer tillstånd att stanna i Sverige. Under 2024 beviljades ytterligare omkring 83 000. Till detta kommer den faktiska invandringen samma år på över 116 000 personer enligt SCB:s folkbokföring. Av dessa var drygt 6 200 asylrelaterade tillstånd, den lägsta nivån på decennier, men helheten visar ändå att inflödet fortsätter i samma omfattning som tidigare, främst genom anhöriginvandring, arbete och studier.
Regeringen talar om stramare regler men för vem har det blivit stramare? Inte för de hundratusentals som fått stanna. Inte för kommunerna som tvingas hantera kostnaderna. Inte för bidragssystemen som fortsätter att belastas. Varje nytt år med denna politik bygger vidare på de problem som började 2015; ökad segregation, högre brottslighet och samhällsservice som långsamt eroderar.
Rätten att få känna sig hemma
Det här handlar inte bara om ekonomiska värden, utan om de som redan bor här. Linda du Rietz skrev i en tidigare artikel; “rätten att få känna sig hemma i sitt eget land”. Många Järfällabor och svenskar känner idag att deras vardag förändrats så snabbt att de inte längre känner igen Sverige.
Mitt i denna verklighet stod politiker som öppet ifrågasatte den svenska kulturens existens. Fredrik Reinfeldt beskrev det ”ursvenska” som ingenting annat än barbari, medan Mona Sahlin fnös åt våra egna traditioner och kallade midsommarfirande för töntigt. Samtidigt lyfte de fram andra kulturer till skyarna och upphöjde det främmande framför det egna. Budskapet var tydligt: Svenskar ska skämmas över sin kultur, men applådera och bejaka andras.
Vi förstår utan problem kurdernas kamp för ett eget land eller palestiniernas längtan efter en trygg plats på jorden. Men när svenskar uttrycker samma önskan; att få leva vidare i ett samhälle präglat av svenska värderingar och svensk kultur möts det med förakt. Det är inte bara orättvist, det är farligt. När människor slutar känna sig hemma i sitt eget land eroderar tilliten och samhällsgemenskapen.
Under 2025 har Migrationsverket redan beviljat nära hundra tusen nya uppehållstillstånd och inflödet sker via flera parallella spår samtidigt. Det gör att den samlade effekten på samhället blir större än vad debatten ofta ger sken av.