Det här är en krönika av Tommy Källarsson publicerad i den tredje utgåvan av Varning i Järfälla
Jag har under lång tid engagerat mig i frågan om Järfällas stadsutveckling och skrivit (och varnat för) mycket om Barkarbystaden och de ekonomiska risker som följer av ett projekt som redan ser ut att bli ett sänke på flera miljarder.
Barkarbystaden är ett av alla de områden i kommunen som behandlas i kommunens kommande översiktsplan. Översiktsplanen visar hur Järfälla ska bebyggas och planeras, och är ett övergripande styrdokument som pekar ut riktningen hur kommunen ska utvecklas. Av detta går det att skriva massor om, men jag vill fördjupa mig i en mycket allvarlig aspekt som tyvärr blivit förbisedd av allmänheten.
För det som oroar mig allra mest är något djupare och mer ideologiskt, nämligen att översiktsplanen öppnar upp för Socialdemokraternas drakoniska tvångsblandningspolitik. Översiktsplanen är full av fina ord som “socioekonomisk integration”, ”social hållbarhet” och “jämlika bostadsområden.” Bakom dessa ord döljer sig en vilja att politiskt styra var människor ska bo, vilka som ska vara grannar, och hur våra bostadsområden ska se ut befolkningsmässigt. Det är social ingenjörskonst på en nivå som jag anser är både orimlig och farlig. Detta socialistiska experiment vill kommunen bedriva genom planmonopolet.
Under våren och sommaren har vi alltså kunnat läsa om hur Socialdemokraterna på nationell nivå vill genomföra en sådan politik. Och när socialdemokraten tillika kommunstyrelsens ordförande i Solna Sara Kukka-Salam dessutom går ut och proklamerar förslag som att varje svensk ska ha en invandrarvän för varje fjärde svensk vän, blir det fullständigt uppenbart hur långt denna sociala ingenjörskonst kan sträcka sig. Jag blev därför helt stum av kommunstyrelsens gillande av översiktsplanen när de skickade ut den på granskning i somras.
Så vad innebär det rent konkret när kommunen med sitt planmonopol ska genomdriva “socioekonomisk integration”? Jo, det betyder att man i varje detaljplan ska styra hur människor med olika bakgrunder ska blandas, vilka upplåtelseformer som ska byggas var och vilka invånare kommunen vill se i olika områden. I praktiken betyder det att etablerade villaområden kan förtätas med hyreskaserner, medan nybyggda områden får krav på en viss social mix. Det är inte stadsplanering, det är tvångsblandning i praktiken. Det politiska styret vill alltså missbruka planmonopolet för sociala experiment och jämna ut den generella privatekonomin mellan Järfällaborna.
Jag menar att kommunens uppgift inte är att bestämma vem som ska bo granne med vem, eller försöka förändra människors privata liv och sociala nätverk. Kommunens uppgift är att leverera fungerande skola, vård, omsorg och infrastruktur och att hushålla med skattebetalarnas pengar.
Och nog finns det annat i översiktsplanen som är illa. Titta bara på planerna på en gigantisk befolkningsökning – upp till 40 000 fler invånare till 2050 och 14 000 nya bostäder, framför allt i tunnelbanans influensområde. Man säger att fler människor automatiskt är något positivt. Men är det verkligen det, när skolan redan går på knäna? När äldreomsorgen saknar resurser? Hur ska detta stärka Järfällas ekonomi? Vem ska betala när räkningen kommer?
Barkarbystaden är ett varnande exempel. Det största stadsutvecklingsprojektet i Järfällas historia riskerar att bli ett ekonomiskt svart hål. Enligt PwC:s granskning kan underskottet där landa på omkring sex miljarder kronor. Ändå tycks kommunen vilja fortsätta i samma spår – växa ännu mer, bygga ännu fler bostäder helt finansierat med lån. Jag tycker det borde oroa alla Järfällabor.
Är politiker duktiga företagsentreprenörer?
Sannolikt inte. När kommunstyret dessutom vill leka företagsdirigenter och styra näringslivet genom att subventionera markköp för gröna näringar och “kunskapsintensiva verksamheter” som särskilt önskvärda, ja då blir det uppenbart att vi är på väg mot politisk styrning av näringslivet som hör hemma i gamla planekonomier. Det är inte kommunens uppgift att tala om för investerare vilka branscher de ska satsa på. Kommunens roll är att skapa goda generella villkor för alla företag. Northvolt i Skellefteå och satsningarna på grönt stål i Boden är varnande exempel på politiska storsatsningar som riskerar att sluta med miljardrullning från skattebetalarna.
Jag vill därför varna alla Järfällabor: den nya översiktsplanen riskerar att bli ett verktyg för socialdemokratiska sociala experiment, snarare än ett verktyg för att värna Järfällas kvaliteter och stärka vår skattebas.
Att kommunen dessutom spelar bort det mest värdefulla vi har – vår mark – på gröna fantasier är inget annat än ett kommande haveri på skattebetalarnas bekostnad!
Säg nej till översiktsplanen!