Den här artikeln publicerades i utgåva 3 2025 av Varning i Järfälla
På tio år har kommunernas skulder fördubblats och över hundra kommuner går i år med underskott. Samtidigt visar flera granskningar att miljardbelopp går förlorade varje år på ineffektivitet och rent slöseri. Vår granskning visar hur problemen ser ut i hela Sverige och hur Järfälla står sig.
Läget i landet – SKR:s bild
Vi bad SKR:s chefsekonom att svara på våra frågor om kommunsektorns ekonomiska situation. SKR:s presstjänst avböjde en intervju och hänvisade istället till organisationens Ekonomirapport från maj i år.
Där framgår bland annat att kommunsektorn är i ett fortsatt pressat läge med långvarigt högre utgifter än inkomster. Efter två år av real urholkning av skatteunderlaget väntas 2025 ge en viss återhämtning, men underskotten i det finansiella sparandet bedöms bestå flera år framåt. Skulderna har vuxit snabbt det senaste decenniet, främst på grund av stora investeringar i skolor, äldreboenden, VA-anläggningar och annan infrastruktur. Många investeringar är nödvändiga, men de pressar resultatet och ökar lånebehoven.
SKR pekar på att många kommuner redan har vidtagit åtgärder för att bromsa kostnadsutvecklingen, men varnar för att kvarstående strukturella utmaningar, inte minst kompetensförsörjningen, kräver långsiktiga reformer. Samtidigt noterar man att statliga beslut och riktlinjer ibland försvårar effektiv resursanvändning, exempelvis genom statliga direktiv som kräver mer kommunal personal.
Kommunsektorns låneskuld som andel av skatteintäkter och generella statsbidrag
Bild & källa: SKR/SCB
Riskerna framåt
Även demografin är en stor utmaning då allt färre kommer behöva försörja allt fler. Tillsammans med osäkra statsbidrag, hög inflation och höga räntor riskerar det att tvinga fler kommuner till hårda neddragningar.
SKR lyfter behovet av långsiktiga statsbidrag, effektiviseringar, hårdare prioritering av investeringar och en översyn av utjämningssystemet.
Det kommunala utjämningssystemet är tänkt att jämna ut skillnader i skattekraft mellan kommuner, så att alla invånare ska kunna få likvärdig service oavsett var de bor. Men kritiker menar att systemet i praktiken kan fungera som en fallskärm för kommuner som missköter sin ekonomi. Om en kommun vet att den ändå får stora bidrag från staten och andra kommuner minskar incitamenten att effektivisera och prioritera kärnverksamheten. I debatten pekas ofta storstadsregioner som Malmö ut som exempel på kommuner som under lång tid mottagit stora summor från andra mer välmående kommuner.
Även Järfälla är helt beroende av utjämningssystemet och får omkring en miljard kronor om året i bidrag. Det gör frågan om systemets långsiktiga hållbarhet högst relevant även här. Om stödet minskar eller villkoras hårdare, står kommunen inför en betydande ekonomisk utmaning.
[Faktaruta: Vad är utjämningssystemet?]
Utjämningssystemet omfördelar pengar mellan kommuner med hög och låg skattekraft för att ge likvärdiga förutsättningar. Kritiker menar att det minskar drivkraften till effektivisering. Förespråkare ser det som avgörande för rättvis välfärd.
Slöseriets pris
Utöver de strukturella utmaningarna och den växande skuldbördan finns ett annat hot mot kommunernas ekonomi: rena slöserier. Vi har kontaktat Philip Syrén, skatteslöseriombudsman på Skattebetalarnas förening som följer frågan dagligen och ser mönster som återkommer i hela landet.
Foto: Magnus Liam Karlsson
Vilken typ av slöseri är mest utbrett i kommunerna?
De största slöserierna handlar om ineffektivitet, där kommunerna misslyckas med att leverera hög kvalitet till rimliga kostnader. Uppskattningsvis kostar den kommunala ineffektiviteten kommunerna mellan 30 och 91 miljarder kronor årligen (se Skattebetalarnas respektive Svenskt Näringslivs studie). När vi jämför de 290 kommunerna på fyra områden – förskola, grundskola, gymnasium och äldreomsorg – syns enorma skillnader. Om alla kommuner presterade som de bästa fjärdedelarna, skulle betydande belopp kunna omfördelas till mer värdeskapande insatser, eller användas till att sänka skatter. Vidare slösas stora summor bort genom dålig offentlig upphandling, där det saknas konkurrens och kontroll. Detta leder till att 70–100 miljarder kronor årligen förloras i ineffektiva inköp.
I övrigt varierar det, men gemensamt för kommunerna är att de är väldigt kreativa med andras pengar och således en “guldgruva” för mitt arbete. De mest tragikomiska exemplen på slöseri kommer ofta från kommunerna, såsom Sandvikens kommunala räkodling, den oanvända mångmiljon-poolen på ett äldreboende med palliativa patienter, tänkarhattar och andra märkliga påfund som jag inte ens skulle kunna komma på om jag så rökte allt gräs i Christiania. Dessa exempel, om än marginella belopp satt i relation till kostnaden för ineffektivitet, misslyckade upphandlingar och välfärdsbrottslighet, speglar ett mönster av onödiga utgifter och en bristande prioritering av kärnverksamheten.
Redaktionens anmärkning: Här blir det tydligt att de mest uppmärksammade skandalerna bara är toppen av isberget. Den verkliga ekonomiska förlusten ligger i ineffektivitet och brist på styrning.
Varför är det så svårt att stoppa onödiga utgifter?
Vägen till skatteslöseri är ofta kantad av goda intentioner. Politiker och tjänstemän vill göra mer än de borde och skapa positiva effekter, vilket inte sällan leder till att de svävar iväg från kärnuppdraget – som fungerande skola och vård. Kolla bara på Kiruna. Vidare finns en inbyggd drivkraft i politiken och förvaltningar att växa, starta nya projekt och lämna efter sig något “eget avtryck”. Det blir sällan en politisk vinst att lägga ned en verksamhet, men det är enkelt att starta en ny. Dessutom är beslutsfattandet ofta utspritt – vilket gör att ingen tar helhetsansvar för den totala kostnaden. Dessutom är det ju ändå någon annan som betalar.
Ser du systemfel i lagstiftningen eller politiken?
Ja, det finns systemfel, där skatteslöseri oftare handlar om inkompetens och brist på insikt än om mutor eller korruption. Det finns en strukturell ignorans för de långsiktiga konsekvenserna av besluten, och eftersom någon annan alltid betalar (skattebetalarna) saknas det ofta ansvar. Ett exempel på detta är så kallad ”decemberdumhet”, där offentliga aktörer prioriterar panikköp mot slutet av året för att undvika budgetöverskridande istället för att tänka långsiktigt och respektfullt gentemot skattebetalarnas pengar. På sätt och vis är ju tjänstemännen som slösar således rationella. Systemet ger incitament.
Har du exempel som sticker ut?
Ja, ett exempel på det systematiska problemet är decemberdumheten, som illustreras av miljonlampan i Helsingborg – ett uttryck för slöseri med pengar på sista minuten när årets budget ska spenderas. Ett annat exempel handlar om upphandling, där Scania köpte munskydd för 27 kronor per styck, medan Region Stockholm upphandlade samma produkt för 42 kronor. Inte för att den skattefinansierade upphandlaren tjänade någonting på att betala mer; utan saknade incitament att betala mindre.
Syréns beskrivning av både kultur och systemfel inom kommunerna ger en skarp kontrast till de mer diplomatiska svaren från SKR. Här blir det uppenbart att problemet inte bara handlar om för lite pengar utan också om hur de används.
”Lyxfällan” på kommunnivå
Techentreprenören Jens Nylander har byggt upp en av landets mest omfattande databaser över offentliga inköp. Med över 66 miljoner fakturor från 321 316 leverantörer har han, med hjälp av ett egenutvecklat AI-verktyg, kunnat spåra både spektakulära och vardagliga exempel på slöseri. Bland avslöjandena finns Melleruds kommun som köpte begagnade elverk på Blocket under märkliga omständigheter, Hudiksvalls kommun som betalat miljoner för säkerhetsnycklar som aldrig levererats, och ett annonsskojarbolag som fakturerat kommuner en kvarts miljard kronor.
Men det som slår Nylander mest är det systematiska vardagsslöseriet. Han pekar på tre återkommande brister: kommuner prutar sällan, avtal löper ofta vidare år efter år utan omförhandling och märkliga fakturor ifrågasätts nästan aldrig. Hans uppskattning är att det skulle gå att spara omkring tio procent på kommunernas inköp utan att verksamheterna påverkas negativt – motsvarande upp till 90 miljarder kronor om samma effektivisering gjordes i hela den offentliga sektorn.
”Om kommunerna vore privatpersoner skulle de vara perfekta deltagare i TV3:s Lyxfällan”, säger Nylander i en intervju med Expressen.
Från slöseri till skattenytta
Både Nylander och Syrén visar på stora summor som försvinner i onödan. Men hur kan pengarna i stället användas mer effektivt? Här kommer Leif Östling, tidigare vd för Scania och Volkswagen, in i bilden. Genom initiativet Kommissionen för skattenytta har han tagit fram 20 reformförslag för att maximera nyttan av skattemedel. Bland de mest slagkraftiga åtgärderna finns:
- Upprätta och redovisa balansräkningar även för offentliga verksamheter – för att ge medborgarna samma ekonomiska insyn som i privata företag.
- Inför ett tvåprocentigt effektiviseringskrav vid upphandlingar – för att pressa kostnader och höja kvaliteten i inköpen.
- Ge Riksrevisionen i uppdrag att även revidera kommunal verksamhet – vilket skulle stärka den externa kontrollen av hur skattemedel används lokalt.
- Inför möjlighet till bakgrundskontroll av alla som arbetar åt offentlig sektor – för att minska riskerna för oegentligheter och stärka förtroendet för verksamheterna.
Östling menar att det finns en enorm potential i att professionalisera inköpen och skärpa styrningen. Hans bedömning är att det är fullt möjligt att frigöra stora summor utan att det påverkar välfärdens kvalitet negativt bara genom att använda skattepengarna smartare.
Oberoende kommunrevision – en ny kontrollnivå
Ett av de mer genomgripande förslagen i Leif Östlings slutrapport handlar om att ge Riksrevisionen mandat att även granska kommunal verksamhet. I dag sköts revisionen av kommunerna själva, genom revisorer som utses av de folkvalda politikerna, vilket i praktiken innebär att majoriteten granskar sig själv.
En oberoende kommunrevision skulle skapa helt andra förutsättningar för att upptäcka slöseri, ineffektivitet och felprioriteringar innan problemen växer sig stora. Den skulle också kunna jämföra kommuner på ett mer rättvist sätt och ge invånarna en tydligare bild av hur deras skattepengar används.
I kommunfullmäktige har Medborgerlig Samling föreslagit en sådan oberoende granskning, just för att bryta den kultur där bristande ekonomisk disciplin kan passera utan att någon ställs till svars. När motionen slutligen behandlades i kommunfullmäktige röstades den dock ner.
Järfällas ekonomiska verklighet
Hur ser det då ut i vår kommun? Det är ingen hemlighet att Järfälla står inför ett ansträngt ekonomiskt läge där kostnaderna växer snabbare än intäkterna. Kommunen behöver effektivisera med 2 procent varje år bara för att täcka de ökade kostnaderna inom skola, äldreomsorg och övrig kärnverksamhet. Soliditeten – det egna kapitalets andel av de totala tillgångarna – låg 2024 på 28,7 procent, vilket är länets lägsta och gör kommunens ekonomi sårbar för oväntade kostnadsökningar såsom högre räntor och inflation.
Faktaruta: Järfällas ekonomiska nuläge (2024)
- Soliditet: 28,7 % (näst lägst i länet)
- Skuldkvot: 142,5 % – högst i Stockholms län (totala skulder som andel av skatter, generella statsbidrag och utjämningsbidrag)
- Beroende av utjämningsbidrag: ca 1 miljard kronor per år
- Årligt effektiviseringskrav: 2 % bara för att täcka ökade kostnader
Medborgerlig Samling Järfälla menar att det behövs ett omtag i ekonomipolitiken och att ett ekonomiskt saneringsprogram behöver implementeras som kombinerar skuldamortering och prioriteringar av kärnverksamheten för att stärka ekonomin.
– Vi har under åren i opposition lagt fram budgetar som både amorterar på skulden, sänker skatten och samtidigt satsar på skola, vård, omsorg och trygghet. Vi har jagat slöseri där andra blundat, säger Fredrik Grufman, gruppledare i kommunfullmäktige för partiet.
Partiet lyfter fram ett 23-punktsprogram för att vända utvecklingen. Bland förslagen finns att inrätta en effektiviseringskommission, reformera upphandlingsorganisationen, införa en “anti-sväll-policy” för att stoppa tjänstemannaexpansion, avskaffa bidrag till etniska och religiösa föreningar, halvera kommunens kommunikationskostnader och skapa en oberoende kommunrevision.
Målet är tydligt: att återställa respekten för skattebetalarnas pengar och ge Järfällaborna mer för varje krona.
– Vi nöjer oss inte med ytliga besparingar. Vi går till botten med slöseriet, och när ekonomin är sanerad ska det märkas i form av skattesänkningar för alla, avslutar Fredrik.
Länk till programmet: https://drive.google.com/file/d/1VAPU8whkIbgA_XM1SHuZ4CKjPd9kRb5w/view?usp=sharing
Kommunens ekonomiska kris är inte en ofrånkomlig utveckling. Resultatet av beslut, prioriteringar och ibland ren ovilja att ta tag i problemen är orsaken. Redaktionens kommentar är att varje skattekrona prövas mot en enkel fråga: ger den värde tillbaka till Järfällaborna?