Järfälla kommuns finanspolicy innehåller idag omfattande hållbarhetskrav som styr hur kommunens kapital får placeras. Policyn slår fast att kommunen endast får investera i företag som följer internationella normer från OECD, FN:s Global Compact och ILO – den internationella arbetarrörelsens organisation. Dessutom finns det långtgående förbud mot investeringar i vissa branscher.
Kommunen får inte placera i företag som är direkt involverade i produktion av så kallade kontroversiella vapen: antipersonella landminor, kemiska och biologiska vapen, klustervapen, kärnvapen och vit fosfor. Utöver detta är placeringar förbjudna i företag där mer än fem procent av omsättningen kommer från pornografi, kommersiell spelverksamhet, tobak, alkohol, cannabis för rekreationsbruk eller fossila bränslen.
Ideologisk styrning av Järfällabornas pengar
Medborgerlig Samling (MED) menar att detta regelverk innebär att Järfällabornas pensionsmedel och kommunens kapital styrs utifrån ideologiska värderingar snarare än ekonomiskt ansvarstagande.
– Det är anmärkningsvärt att en svensk kommun bygger sin finanspolicy på ILO, den internationella arbetarrörelsens organisation. Kommunens uppdrag är inte att driva moralpolitik eller följa arbetarrörelsens ideologi, utan att maximera avkastningen för Järfällabornas pengar, säger Tommy Källarsson (MED), ledamot i kommunfullmäktige.
Risk för oproportionerlig exkludering
Ett särskilt problem gäller skrivningen om kontroversiella vapen. Försvarsindustrin består ofta av stora konglomerat som bedriver en rad olika verksamheter, från avancerad teknologi, cybersäkerhet och kommunikationssystem till flyg- och rymdteknik. Om en liten del av ett företags produktion kan kopplas till komponenter som teoretiskt sett kan användas i klustervapen, kan det klassas som direkt involverat och därmed uteslutas.
Det innebär att hela försvarsindustrin i praktiken riskerar att blockeras som investeringsområde, även när verksamheten till största delen handlar om andra produkter. Ett företag som Saab AB, Järfällas största privata arbetsgivare och en grundpelare i Sveriges försvarsförmåga, jämställs i policyn med tobaksbolag och pornografiindustrin.
Kärnkraft och energi kan stoppas
Policyn nämner också kärnvapen som förbjudet område. Eftersom nukleärt material även används inom civil kärnkraft kan skrivningen leda till att kommunen utestänger sig själv från investeringar i energibolag. Det skulle i så fall innebära att även investeringar i klimatsmart energiproduktion stoppas av finanspolicyn, ett resultat som knappast kan ha varit avsett.
– Här ser vi hur ogenomtänkt policyn är. Om Järfälla inte får investera i kärnkraftsbolag för att de indirekt kan kopplas till kärnvapen, då låser vi bort oss från investeringar i den mest stabila och klimatsmarta energiform vi har. Det är ett dråpslag både mot försvaret och mot energiförsörjningen, säger Kai Rämö (MED), ledamot i kommunstyrelsen och yrkesofficer.
Lägre avkastning och förlorade möjligheter
Kommunen har beslutat att placera en miljard kronor på aktiemarknaden för att bygga upp en pensionsförvaltning. Medborgerlig Samling varnar för att hållbarhetskraven gör att kommunen riskerar att gå miste om betydande värdeökningar, särskilt inom försvarssektorn där efterfrågan ökar snabbt i en oroligare värld.
Medborgerlig Samling föreslår därför att kommunen helt avskaffar hållbarhetskraven i finanspolicyn. Partiet menar att beslut om investeringar ska fattas på rationella ekonomiska grunder, med målet att uppnå långsiktig och stabil avkastning till nytta för Järfällas invånare.
Grön screening
Finanspolicyn innehåller inte bara förbud mot vissa branscher utan uppmuntrar även så kallad ”positiv screening”. Det innebär att kommunen aktivt ska välja in bolag som bedöms bidra till klimatomställningen och ett mer hållbart samhälle.
Erfarenheterna från Northvolt, där företaget drabbats av stora ekonomiska problem och nedskrivningar, visar riskerna med att styra investeringar till politiskt laddade prestigeprojekt. Samtidigt har hållbarhetsfonder de senaste åren utvecklats sämre än breda indexfonder. Kommunen riskerar därför både högre risk och lägre avkastning när ideologiska kriterier styr över ekonomiska principer.