Tre av fyra svenskar vill bo i småhus. Men i Järfälla finns i dagsläget nästan inga villatomter att bygga på. Resultatet är att kapitalstarka hushåll och barnfamiljer söker sig till andra kommuner medan Järfälla fortsätter att fyllas av storskaliga hyresrättsprojekt och ekonomiskt svagare hushåll. Den ensidiga byggpolitiken urholkar skattekraften och lämnar mindre resurser till skola, vård och omsorg.
I slutet av 2024 tog kommunledningen ett gemensamt initiativ om att ge förvaltningen i uppdrag att ta fram förslag på fler platser där småhus kan byggas. Moderaterna och Socialdemokraterna stod bakom beslutet. Bakgrunden var den växande kritiken mot att Järfällas byggpolitik i huvudsak handlat om storskaliga hyresrättsprojekt, medan möjligheterna att bygga villor, radhus eller kedjehus nästan helt uteblivit, sett till proportionerna.
Uppdraget till förvaltningen var tydligt: identifiera platser för småhusbebyggelse i hela kommunen, analysera markens förutsättningar och visa hur en utbyggnad skulle kunna se ut på både kort och lång sikt. Tanken var att skapa förutsättningar för en mer blandad bebyggelse, där småhus återigen blir en del av Järfällas framtida utveckling.
Resultatet presenterades våren 2025. Där pekas nästan 70 platser ut med potential för upp till 850 småhus de kommande tio åren. Men siffran är teoretisk och förutsätter att alla identifierade områden faktiskt planläggs och byggs ut. Det finns inga garantier för att samtliga projekt blir verklighet.
Samtidigt planeras fem till sex gånger så många nya lägenheter under samma period, vilket innebär att även om hela den teoretiska småhussatsningen skulle bli av, så kommer Järfällas bostadsbyggande i praktiken fortsätta domineras av flerfamiljshus och hyresrätter.
Byggpolitiken påverkar kommunens ekonomi
Järfälla påverkas av hur vi bygger. En kommun med många villaägare har i regel en starkare skattekraft, eftersom dessa hushåll ofta har högre inkomster och bidrar med mer i kommunalskatt. Storskaligt byggande av hyresrätter, särskilt med låg hyresnivå, lockar däremot hushåll med svagare ekonomi och ökar kostnaderna för försörjningsstöd och sociala insatser. Även otryggheten och kriminaliteten ökar i områden med många hyresrätter.
När Järfälla fortsätter att bygga främst hyresrätter, riskerar kommunen att fastna i en ekonomisk spiral där skatteintäkterna minskar samtidigt som utgifterna ökar, något som redan går att skönja i kommunens årsredovisning.
Här kan Järfälla bygga småhus
På kort sikt (0–3 år)
- Ormbacka C och D: cirka 100 småhus under planering och byggnation
- Alpvägen: 20 till 25 tomter möjliga
- Stäket vid Almarevägen: 15 till 20 småhus
Viksjö vid Valnötsvägen: 4 till 6 radhus
På medellång sikt (3–10 år)
- Viksjö vid Lantmäterivägen och Hummelmoravägen: 40 till 50 småhus
- Jakobsberg vid Återvinningsvägen: upp till 300 småhus när återvinningscentralen flyttas
- Barkarbystaden vid Rotevägen: cirka 25 stadsradhus
- Skälby vid Ormbackavägen: cirka 30 radhus
På lång sikt (10+ år)
- Robothöjden i Barkarbystaden: upp till 400 småhus
- Utvecklingsområden i Kallhäll, Jakobsberg och Skälby med möjlighet till kompletteringar
Källa: Kommunstyrelseförvaltningens tjänsteskrivelse 2025 och rapporten Lämpliga platser för småhus i Järfälla kommun
Vallöften möter verkligheten
Att potentialen finns visar samtidigt att de politiska förslag som lagts om fler småhus inte är orealistiska. Medborgerlig Samling har till exempel gått till val på 1000 nya villatomter i Järfälla. Förslaget bygger på samma tanke som förvaltningens utredning, att frigöra mark för villor på 1000 till 2000 kvadratmeter, såsom Järfällas klassiska villaområden växte fram under 1960- och 70-talen.
Med fler villatomter skulle kommunen kunna locka höginkomsttagare som vill bygga långsiktiga hem, vända utvecklingen från en utanförskapskommun och stärka skattebasen.
Tvångsblandning riskerar bli ny byggpolitik i Järfälla
När Järfällas kommande översiktsplan presenterades våren 2025 stod det klart att kommunen går mot en ideologiskt styrd stadsplanering. Dokumentet, som majoriteten i kommunstyrelsen står bakom, är fyllt av ord som “socioekonomisk integration”, “social hållbarhet” och “jämlika bostadsområden”. Bakom formuleringarna döljer sig en vilja att politiskt styra var människor ska bo och hur våra bostadsområden ska se ut befolkningsmässigt.
Kommunen ska alltså genom sitt planmonopol se till att varje stadsdel innehåller både hyresrätter, bostadsrätter och småhus, oavsett efterfrågan eller marknadens förutsättningar i syfte att åstadkomma socioekonomisk integration. I nästa steg innebär det att etablerade villaområden kan förtätas med hyreskaserner, medan nybyggda områden får krav på att vissa lägenheter ska vara lågprisprojekt eller reserverade för särskilda grupper.
Hur långt den politiska styrningen kan gå framgår i Vänsterpartiets skuggbudget, där det uttryckligen står:
“Kommunstyrelsen uppdras att skapa incitament för byggande av prispressade hyresrätter vid andra markanvisningar i områden där bostadsbeståndet idag består till övervägande del av ägda upplåtelseformer, exempelvis genom strategiskt arbete med tomträttsavtal.”
Det betyder i praktiken att kommunen aktivt ska driva fram hyresrätter i områden där människor idag äger sina bostäder.