Näringsliv och friluftsliv behöver frihet att växa
Järfälla kommun, belägen vid Mälarens strand, står inför en utmaning som många växande kommuner delar: hur kan man utveckla attraktiva och tillgängliga miljöer utan att kompromissa med naturvärden och allmänhetens tillgång till stränderna? Det svenska strandskyddet har länge varit ett viktigt verktyg för att trygga allemansrättslig tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Samtidigt ser Järfälla en ökad efterfrågan på naturupplevelser och rekreation. Här krävs en bättre balans mellan bevarande och utveckling. Kan ett ökat kommunalt självbestämmande vara nyckeln?
Stelbent lagstiftning
Strandskyddet är en av de mest centralstyrda och stelbenta regleringarna i svensk miljölagstiftning. Oavsett om du bor i en liten glesbygdskommun med hundratals mil av orörda stränder eller i en tätbefolkad storstadsregion, så gäller samma regelverk. Det är dags att på allvar överväga en lagändring som ersätter dagens centralstyrda modell för att möjliggöra säkerställa mer självbestämmanderätt för vår kommun.
Järfällaborna är fullt kapabla att hantera denna fråga genom sin lokaldemokrati. De som bor och verkar i kommunen har störst incitament att vårda sin närmiljö, eftersom de själva påverkas av besluten. Om invånarna vill se mer bevarad natur, kommer de att välja politiker som driver den linjen och vice versa.
Många näringsidkare i Järfälla vill bidra till att utveckla kommunens attraktiva miljöer vid Mälaren. Det kan handla om caféer, uteserveringar, friluftsverksamhet, båtuthyrning eller annan småskalig näring som stärker besöksnäringen och gör våra strandområden mer levande. Men gång på gång sätts käppar i hjulen av strandskyddslagstiftningen, trots att viljan till utveckling finns både hos invånare, entreprenörer och politiker.
Som ersättare i kommunens miljö- och bygglovsnämnd har jag sett flera exempel på hur verksamheter längs Mälaren – som är mycket uppskattade av Järfällaborna – nekas dispens från strandskyddet, trots att de utvecklar det som Järfällaborna gillar allra mest med kommunen: våra naturområden och möjligheterna att vistas nära vattnet.
Järfälla har med sin närhet till Mälaren, naturreservat och friluftsområden stor potential att locka fler besökare – både dagsturister och långväga gäster. Men det kräver att kommunen får större frihet att skapa infrastruktur, besöksmål och service längs vattnet. En väl genomtänkt utveckling av besöksnäringen kan både främja ekonomin och skapa bättre förutsättningar för friluftslivet i kommunen. Som exempel har vi haft ärenden om enklare serveringsverksamhet som de flesta vill ha men som ändå inte kan genomföras på grund av statlig överreglering. Det går alltså stick i stäv med vad Järfällaborna själva efterfrågar.
Strandskyddets vara eller icke vara
Motståndarna till ett mer flexibelt strandskydd hävdar ofta att det behövs för att skydda miljön och säkerställa allmänhetens tillgång till stränderna. Men det finns inga bevis för att staten är bättre på att göra dessa avvägningar än Järfällaborna själva.
En kritisk fråga är förstås hur man säkerställer att kommunen inte går för långt i exploatering om den får friare tyglar. Svaret stavas lokaldemokrati. Besluten på kommunal nivå fattas av förtroendevalda politiker som står ansvariga inför Järfällaborna. Om Järfällas politiker skulle börja tillåta ohållbar utbyggnad och tumma på natur- och friluftslivsvärden vid Mälaren, kan man räkna med att medborgarna reagerar – genom opinionsbildning, samrådsyttranden eller ytterst vid valurnorna. Jag menar att det finns en inbyggd självreglering i det lokala demokratiska systemet: invånarna som bor och vistas i kommunen kommer att kräva en rimlig avvägning mellan utveckling och bevarande i sin närmiljö.
Det är hög tid att ge Järfälla rådighet över sina egna strandområden. Ingen annan än vi som lever här vet hur dessa miljöer bäst ska nyttjas och utvecklas för framtida generationer.
Faktaruta: Vad är strandskydd?
- Strandskyddet är ett generellt skydd som gäller vid hav, sjöar och vattendrag i hela Sverige.
- Skyddet gäller normalt 100 meter från strandlinjen både på land och i vattnet. I vissa fall kan det utökas till 300 meter.
- För att få bygga inom strandskyddat område krävs särskild dispens, vilket beviljas endast om vissa kriterier är uppfyllda.
- Kommuner kan i vissa fall upphäva strandskyddet inom detaljplanelagda områden, men många beslut överprövas av länsstyrelsen.