De personer som vi idag kallar tiggare är romer från Rumänien och Bulgarien. De kom till Sverige och övriga länder i EU efter dessa båda länder inträdde i EU 2007. Det var på den tiden man trodde att fri rörlighet skulle lösa allehanda samhällsproblem.
Det skulle dock visa sig att problemen bara överfördes till nya länder. Runt 2015 var det ett toppår för tiggeriet med runt 5000 personer som uppehöll sig i Sverige. Tiggeriet befann sig då i en juridisk gråzon och polisen bestämde sig för att testa lagstiftningen.
I en uppmärksammad dom (B266-14) från Södertälje tingsrätt och Södertörns Åklagarkammare representerad av Elisabet Bergström åtalades de rumänska tiggerskorna Marienla-Ionela Coscodaru, Corina-Maria Nica och Garofita-Maria Serban för brott mot ordningslagen.
Vad gällde frågan?
Polisen ville få bort tiggarna från gatubilden eftersom de ställde till bekymmer, äldre och yngre blev antastade och kommunen klagade på nedskräpning av parker och grönområden. För att hitta något som skulle fästa på tiggarna så tittade man på de lokala ordningsföreskrifterna i Södertälje kommun. Där stod det bland annat att insamlingen av pengar kräver polistillstånd – en helt normal regel som finns i alla kommunala ordningsföreskrifter.
Efter en lång och välskriven redogörelse av rådmannen Peter Winge kom man fram till att åtalet mot de tre kvinnorna skulle ogillas. Bakgrunden till den friande domen handlade om huruvida kvinnorna gjort sig skyldig till aktiv eller passiv pengainsamling, och genom att studera förarbetena så ville man i dessa reglera gatumusikanter som vissa kunde uppfatta som störande i offentliga miljöer. Man gjorde därefter tolkningen att det stillasittande tiggeriet skulle ses som passivt tiggeri och att gatumusicerandet skulle ses som ett aktivt och därför skulle det passiva tiggeriet inte omfattas av lagstiftningen om tillståndsplikt.
Läs domen själv här och bilda dig en egen uppfattning:
https://www.dropbox.com/scl/fi/vppxqg31tygoaub2uckiv/S-dert-lje-TR-B-266-14-Dom-2014-02-21.pdf?rlkey=q3khfy6kw52v5ocso9msh7e2g&st=yutr9tqy&dl=0
Med ens försvann all möjlighet för polismyndigheten att få bort tiggarna från gator och torg.
Detta skulle dock inte avskräcka Vellinge kommun från att utmana rättsväsendet och införa ett eget förbud. Initiativet lades redan 2017 men ändringen i de lokala ordningsföreskrifterna upphävdes av länsstyrelsen och sedan av förvaltningsrätten. Först i december 2018 godkände högsta förvaltningsdomstolen förändringen av ordningsföreskrifterna och förbudet trädde i kraft 1 Januari 2019 med omedelbart resultat. Tiggarna försvann från kommunen – och problemen med dem.
Det har dock inte bara handlat om förbud, många har känt medlidande med tiggarna och försökt på alla sätt att få tiggarna i arbete och självförsörjning. Initiativen har varit många och lovvärda. Det finns ett flertal exempel:
”Ej Tiggare” i Göteborg, en lokal organisation som erbjöd sysselsättning och stöd till EU-migranter för att minska behovet av tiggeri.
“Initiativ i Gnosjö”, Småland hjälpte tiggare att sälja bröd, bär och klyva ved för att tjäna pengar och resa hem.
Stockholms Stadsmissions projekt ”EU-migranter som resurs” erbjöd tillfälliga arbeten åt EU-migranter för att underlätta inträde på den svenska arbetsmarknaden.
”Crossroads” i Stockholm var ett samarbete mellan Stockholms Stadsmission, Stockholms stad, Arbetsförmedlingen och Frälsningsarmén, startat 2011, med syfte att ge stöd till EU-medborgare och tredjelandsmedborgare som lever i fattigdom, hemlöshet och/eller arbetslöshet i Stockholm.
Sammantaget för alla lovvärda initiativ är att de alla har misslyckats med sina mål och alla projekt har avvecklats utan att nå sina resultat. I flera fall återvände tiggarna till Sverige efter att man tjänat ihop pengar till en hemresa…
Det resultatet hade man kunnat förstå på förhand om man hade haft djupare insikt i den romska kulturen, men som bekant saknas denna ofta, istället tror man lite blåögt att “bara ni gör som vi gör så blir det bra och ni får jobb”, med vi syftar man på “svenskar”.
Den romska kulturen har genomlidit otroliga utmaningar, förföljelser och armod. Romer har regelmässigt hållits som slavar, fördrivits, mördats under andra världskriget, och marginaliserats i princip i 600 års tid i Europa. Detta är fullständigt klarlagt och helt oomtvistat. Trots denna enorma förföljelse finns det ungefär 10 miljoner romer spridda över Europa. Ett tecken på en enorm resiliens mot assimilation, utrotningsförsök och förtryck, och det är just detta som är själva nyckeln till deras framgång.
Den kulturella förmågan att motstå majoritetssamhällets normer och utanförskap är vad som fått den romska kulturen att överleva. Nyckeln har varit att alltid skapa ett samhälle i samhället där traditioner och kultur, interna regler och normer varit det som håller gruppen samman.
Den romska synen på familj är väsensskild mot vad etniska svenskar eller andra västerländska medborgare skulle beteckna som familj. Inom den romska traditionen är familjen allt, men emfas på allt. Det är bokstavligen hjärtat i människokroppen. Det är en absolut omöjlighet att klara sig utan densamma.
Det finns en stark misstänksamhet mot majoritetssamhället och att assimilera sig i detsamma är inget man gör utan att samtidigt riskera att bli bortstött av familjen. Det är en brytning som man inte gör. Utöver detta finns det andra mekanismer för att förhindra assimilering av majoritetssamhället. En sådan mekanism kan tex vara att man uträttar sina behov på platser där majoritetsbefolkningen har tillträde, tex i lekparker – något som har förekommit i Järfälla vid flertalet tillfällen.
Mekanismen sätts in när assimileringstrycket blir för starkt och när den romska gruppen måste markera avstånd. Det som då sker är att det föds en avsky från majoritetssamhället och assimileringstrycket minskar – en kulturell självförsvarsmekanism helt enkelt.
För det förhåller sig på det sättet att i samma ögonblick som det romska folket assimileras in i majoritetssamhället så är kulturen, språket och folket upplöst in i majoriteten – och det kan man inte riskera. Språk och kultur är som bekant bara muntligt traderad och skriftlig kultur är mycket ovanlig, utöver detta är läs- och skrivkunnigheten betydligt lägre hos den romska gruppen. Att bevara sin kultur mellan familjegrupperna är således en absolut överlevnadsinstinkt.
Vän av ordning kanske frågar sig; varför tigger man? Svaret är enkelt: Även romer behöver pengar och tiggeriet är ett sätt att få in det. En rationell följdfråga blir; varför inte skaffa sig ett vanligt jobb som ger betydligt bättre betalt än att tigga?
Det förekommer att tiggare tar enklare påhugg som kroppsarbetare, detta har observerats bla vid byggnationen butikskomplexet på historievägen i Jakobsberg under överinseende av irländska asfaltsläggare. Detta sammantaget ger också en föraning om ytterligare anledningar till att dessa romer tigger – det handlar om frihet. Från deras perspektiv är det vi i majoritetssamhället som är slavar. Vi går till jobbet, umgås knappt med vår familj, får kämpa för att få ekonomin att gå ihop, har knappt tid för våra barn, vi lever ensamma i betonglådor – från deras perspektiv är det vi som är utnyttjade och vi som är lurade – inte tvärtom. Romernas syn på oss svenskar är att det är vi som är “underlägsna” och att romerna har listat ut ett bättre och friare sätt att leva. En tanke som i ärlighetens namn inte med enkelhet kan avfärdas rakt av.
Varför måste samhället förbjuda tiggeriet?
Det är enkelt, även om många romer ser tiggeriet som en del av frihetssökandet utsätts också många för människohandel och prostitution, vilket har observerats av Järfällabor bakom Lidl-butiken i Jakobsberg. Det nomadiserande livet, tiggeriet och gränslösheten när man bosätter sig på grönytor fungerar inte i vårt samhälle.
Vårt samhälle bygger på att folk som kan förvärvsarbetar, studerar eller bidrar på annat sätt.. Tiggeriet är en del av en destruktiv kultur som inte skall främjas i samhället, skulle det accepteras kan det dessutom öka trycket på annan normbrytande verksamhet som samhället avsätter stora resurser årligen för att motverka. Den förhindrar dessutom att barnen har närvarande föräldrar, går i skolan och får adekvat omsorg. Utöver detta leder den till konflikter och otrygghet i vår närmiljö.
Vi vet dessutom att alla försök som gjorts för att få tiggarna självförsörjande har misslyckats – då återstår tyvärr bara tvångsmetoder, och det är ett förbud.
Frågan om förbud mot tiggeriet har förts fram ett antal gånger i fullmäktige och frågan har röstats ner varje gång. I grund och botten har Centerpartiet varit militanta motståndare mot tiggeriförbudet, förutom de självklara motståndarna på vänsterkanten. Deras motstånd var så pass kompakt att det i samarbetsavtalet mellan allianspartierna i förra styret fördes in en klausul som innebar att styret skulle splittras om tiggeriet skulle förbjudas.
Medborgerlig Samling, Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna har en varierande men i grunden positiv inställning till tiggeriförbud. Kampen för ordning, reda och mot samhällets nedgång går således vidare.
Frivilliga Järfällabor som städat avfall från en tiggarbosättning i en skogsdunge i Järfälla April 2019.