Den traditionella kommunala budgetprocessen bygger på antagandet att nästan allt som redan finns också ska finnas kvar. Verksamheter, projekt, administration och interna strukturer rullar vidare från år till år. Något får lite mer pengar, något lite mindre, men själva grunden ifrågasätts sällan. Resultatet blir att ineffektivitet cementeras i den kommunala förvaltningen.
När kostnaderna skenar borde den naturliga reflexen vara att vända på varje sten. Istället fortsätter man med samma budgetmodell som offentlig sektor använder: man tar fjolårets budget och indexjusterar upp den därför det är det bekväma sättet att budgetera.
När ekonomiavdelningar hos bolag inom näringslivet känner oro granskar man kostnaderna på riktigt. Det kan man exempelvis göra med en budgeteringsmodell som kallas för “nollbasbudgetering”. Metoden innebär att varje kostnad måste motiveras från grunden inför varje ny budgetperiod. Inget anslag lever vidare av gammal vana.
Företag som exempelvis Unilever har beskrivit hur nollbasbudgetering användes för att öka produktiviteten i marknadsföringen och minska onödiga overheadkostnader. Starbucks har under senare år lyft fram modellen som ett sätt att hitta så kallade stranded costs, alltså kostnader som blivit kvar trots att de inte längre fyller någon funktion.
Varför inte börja ifrågasätta skattenyttan med en stor kommunikationsavdelning?
I Järfälla kommun verkar det bara finnas ett alternativ och det är att fortsätta som vanligt och låna mer pengar. Men vore det inte bättre om någon på allvar började ifrågasätta detta och styra kommunen som om kommunens resurser faktiskt vore begränsade?
Ingen seriös person menar att hela kommunen ska rivas upp över en natt. Men varför inte börja där kostnadssidan är som störst? Varför inte börja ifrågasätta skattenyttan med en stor kommunikationsavdelning, “demokratiavdelning”, samordnare, konsulter, konst och diverse projekt för att hålla tjänstemän sysselsatta.
Det verkliga motståndet mot nollbasbudgetering handlar sällan om metoden utan om bekvämlighet och kanske är det just därför Järfälla kommun inte använder modellen.
Vi i Medborgerlig Samling har en bärande idé i all vår politik: fokus på kärnverksamheten och stopp för skatteslöseriet. Vi kommer aldrig att kompromissa med kommunens ekonomi eller acceptera att pengar läggs på strunt medan skolan, äldreomsorgen eller infrastrukturen nedprioriteras. Vi tänker aldrig bedriva en politik där dagens ungdomar får betala priset på grund av politisk lättja.