Varje vardagsmorgon & eftermiddag, varje helg och inför varje långhelg upprepas samma scen vid Barkarby Handelsplats och i de nya kvarteren i Barkarbystaden: Köer som sträcker sig hundratals meter. Föräldrar som cirkulerar runt i jakten på en parkeringsplats medan barnen väntar i bilen. Pendlande som sitter fast i rusningstrafiken, trots att de bor ”nära allt”.
Sveriges näst största Handelsplats, Barkarby, kvävs av sin egen framgång, och den nybyggda stadsdelen som skulle bli en modern dröm har istället blivit en vardaglig mardröm för bilburna Järfällabor.
14 000 nya lägenheter
Fram till 2035 planerar Järfälla kommun att 14 000 bostäder ska stå färdiga i Barkarbystaden som ska ge plats åt 30 000 nya invånare. De allra flesta är lägenheter i täta kvarter, ofta med parkeringsnormer på 0 eller 0,5 bil per bostad. Samtidigt är forskningen tydlig kring hur svenskar faktiskt vill bo: I egnahem. Radhus och villor med en egen trädgård där barnen kan leka fritt, där man kan parkera bilen utanför dörren och slippa grannens tvätt som hänger på balkongen ovanför.
Ge familjer chansen att välja det boende de faktiskt vill ha istället för att tvinga in dem i lägenheter de inte trivs i.
I någon slags iver att bli Hammarby sjöstad 2.0 har Järfälla låtit bygga en ny innerstadsmiljö på ett gammalt flygfält utan så mycket som lite sjöutsikt. Tunnelbana och pendeltåg har hyllats som lösningen på allt, medan bilen har behandlats som ett problem som ska bort. Resultatet? Infartsparkeringarna är fulla redan före morgonkaffet. Parkeringshus rivs i Barkarby för att ge plats åt 2 000 cykelplatser, och de boende som trodde att de skulle kunna leva ett vanligt svenskt familjeliv med bil och lite utrymme känner sig grundlurade.
Bilen är inte ett hot – den är en frihet
För den enskilda människan är bilen ingen ideologisk fiende. Den är frihet. Frihet att storhandla på ICA Maxi eller Bauhaus utan att släpa hem varorna på tunnelbanan. Frihet att köra barnen till fotbollsträningen i Jakobsberg eller Viksjö när bussen inte passar. Frihet att åka till jobbet i Kista eller Sollentuna utan att vara beroende av tågens förseningar eller tunnelbanans osäkerhet. Ofta utsläppsfritt dessutom då andelen elbilar i Järfälla ökar snabbt. Under stora delar av 2025 var nästan 60% av nyregistrerade personbilar i Järfälla laddbara, d.v.s. elbilar eller laddhybrider.
Ändå har politikernas samhällsplanering utgått från att ”minska bilberoendet”. Man har sänkt parkeringsnormerna, rivit parkeringsplatser och prioriterat cykelbanor istället för fler filer på Herrestavägen och E18. Man har trott att om man bara bygger tillräckligt tätt och kollektivtrafiknära så kommer svenskarna frivilligt att lämna bilen hemma och istället cykla och gå överallt.
Men detta har inte hänt. Antalet bilar per invånare har ökat från 0,3 år 1970 till 0,47 idag, trots att befolkningen vuxit med flera miljoner nya invånare. Människor väljer bilen för att den är bekväm och anpassad till ett modernt liv med jobb, familj och fritid på olika platser. Att kalla detta ”massbilism” är att förakta helt vanliga människor i Järfälla
Ett borgerligt alternativ
Medborgerlig Samlings linje hur kommunen bör utvecklas utgår från människors faktiska behov i vardagen, inte från politiska ideal om hur människor borde leva. I Barkarbystaden innebär det att kommunen måste möjliggöra byggandet av fler egnahem och radhus där efterfrågan finns, så att familjer kan välja det boende de själva vill ha istället för att hänvisas till täta lägenhetskvarter.
Det innebär också att infrastrukturen behöver anpassas efter hur människor faktiskt lever sina liv. Fler körfält, bättre infarter till handelsplatsen och realistiska parkeringslösningar är nödvändiga för att vardagen ska fungera för barnfamiljer, företagare och pendlare.
Medborgerlig Samling anser att den som väljer att äga bil inte ska straffas genom höga avgifter eller brist på framkomlighet. Möjligheten att ta sig till arbete, handla eller skjutsa barn till aktiviteter är en självklar del av ett modernt liv.
När människor själva får välja hur de vill bo och resa skapas stadsmiljöer som fungerar bättre i praktiken. Det är därför hög tid att sätta individens behov före politiska visioner och återupprätta friheten att välja själv!