Tre hemtjänstföretag i Järfälla har polisanmälts för misstänkt fusk och kommunen har sagt upp flera avtal. Miljontals kronor har hamnat i fel fickor. Pengar som var avsedda för våra äldre och utsatta har istället gått rakt ner i fickorna hos skurkföretagare.
Det är lätt att bli upprörd över själva fusket. Och det ska man bli. Men den viktigare frågan är en annan: varför ställs inte ansvariga politiker till svars, när haveriet är ett faktum? Hur kunde fusket få pågå år efter år utan att någon på allvar kontrollerade verksamheterna?
Av allt att döma har inga fördjupade tillsynskontroller genomförts, trots att det sker med regelbundenhet i många andra kommuner. En fördjupad tillsyn innebär i praktiken en extra grundlig kontroll av hemtjänstutförare, utöver den vanliga “löpande uppföljningen”. Det handlar om att kommunala tjänstemän aktivt går in och granskar om verksamheten faktiskt gör vad den ska och om skattepengarna används på ett korrekt sätt. Ungefär som när Ekobrottsmyndigheten och Polisen gick in på det skandalomsusade pensionsbolaget Allras kontor och beslagtog finansiella handlingar för att utreda potentiella ekobrott.
Fördjupade tillsynskontroller måste genomföras inom välfärdssektorn, eftersom det tyvärr är relativt lätt att fuska. Det kan handla om att registrera besök som aldrig skett, ta betalt för mer tid än man faktiskt utför eller bedriva verksamheten med för lite personal. Om kommunen inte gör fördjupade kontroller blir det i praktiken gratis skattepengar för fifflarna.
Politikernas favoritreplik: “Vi såg det inte komma”
När en skandal briserar upprepas samma mönster, nästan som ett manus. Många politiker lyckas alltför ofta förminska sitt ansvar genom välregisserad krishantering och medieträning.
Det brukar ske i fyra steg. Först beklagar man situationen och uttrycker “oro” och “bestörtning”. Sedan förklarar man skandalen med “brist på dialog”, “naivitet”, “otillräckliga rutiner” eller “systemfel”. Därefter skickar man fram en tjänsteman som får svara på de tekniska frågorna, medan politiken själv kliver åt sidan. Till sist kommer den obligatoriska formuleringen:
“Vi tar detta på största allvar och kommer att se över rutinerna.”
Och som pricken över i öppnar man en FAQ på kommunens hemsida, där oroliga invånare hänvisas till kommunanställda kommunikatörer istället för att få svar av ansvariga politiker. Det är en effektiv metod för att släcka ner debatten. Medborgarna får “information”, men inget ansvarsutkrävande. Skandalen rinner ut i sanden och efter några veckor är det som om ingenting hänt.
Etablerad media en del av problemet
För politiker kommer undan så lätt av en anledning: de blir knappt granskade. Lokala medier nöjer sig ofta med att återge kommunens egna formuleringar, publicera kommunledningens citat och sedan gå vidare. De ställer sällan den obekväma frågan som faktiskt spelar roll: vem bär ansvaret för haveriet?
Media ska granska makten, inte hjälpa makten att slingra sig från sitt ansvar. Men när tidningar får mediestöd genom skattesedeln är man sällan snabb att bita den hand som föder en. Då förlorar journalistiken sin kraft. Och när ingen granskas på riktigt kan politiker fortsätta leverera bortförklaringar, flytta fokus till tjänstemän och gömma sig bakom “vi ser över rutinerna”. Skandaler blir rubriker, men aldrig konsekvenser.
Bengt Harju från Socialdemokraterna sitter fortfarande kvar som ordförande i Socialnämnden, trots att miljontals skattekronor försvunnit till fuskande hemtjänstföretag.
Demokratin fungerar bara om medborgarna håller koll mellan valen också, läser kommunala handlingar, ställer frågor och jämför vallöften med vad som faktiskt levereras. Politiker måste ständigt påminnas om att deras uppdrag är att representera svenska folket och deras intressen. När journalistiken inte tar sitt ansvar är det till slut du som väljare som faktiskt måste göra valet. Ta ditt ansvar och rösta bort politiker som inte sköter sina uppdrag.
Det handlar om dina skattepengar, och om våra äldres trygghet.