Återvandring har under det senaste halvåret utvecklats till ett av svensk politiks mest infekterade bråk. Många kommuner, ofta med socialdemokratiskt styre, har öppet markerat mot regeringens initiativ och i vissa fall vägrat att ens ta emot regeringens samordnare. Även kommunstyrelsens ordförande Eva Ullberg (S) har sagt nej till ett möte.
Bilden som målas upp är att återvandring skulle vara ett nytt, ideologiskt experiment. Redaktionens granskning visar dock att detta inte stämmer.
Redan i den stora Invandrarutredningen från 1974 betonades återvandring som ett av målen för den svenska minoritets- och invandringspolitiken. Tanken var att invandrare genom stöd till språk och kultur skulle behålla valfriheten om att kunna stanna i Sverige eller återvända och återanpassas i ursprungslandet. Återvandring sågs som ett legitimt och ofta önskvärt alternativ.
Det statliga återvandringsbidrag som fortfarande existerar i dag fastställdes 1984. I propositionen från dåvarande regeringen betonades att flyktingar som saknar egna medel ska kunna få stöd för att bosätta sig i ett annat land, inklusive sitt hemland om förhållandena där förändrats. Syftet var uttryckligen att möjliggöra frivillig återvandring när individen själv önskar det.
Mindre känt är exempelvis att Stockholms stad mellan 1997 och 2014 drev ett kommunalt Återvandringskontor. Verksamheten erbjöd individuellt stöd till personer som frivilligt ville återvända. Stadens personal utbildades i återvandringsfrågor, samverkade med myndigheter och organisationer, både nationellt och internationellt. Kontoret tillhandahöll information och praktisk hjälp, såsom dokument, kontakter i hemlandet och avregistrering från svenska myndigheter.
Det var också den här erfarenheten Medborgerlig Samling tog fasta på i sin motion till kommunfullmäktige våren 2024, där kommunen uppmanades att säkerställa sina informationsinsatser om frivilligt återvändande. Motionen handlade inte om nya tvångsåtgärder, utan om att faktiskt använda de möjligheter som redan finns i lagstiftningen.
Motionen röstades ner av S, M, MP, V, C och L.